Att prata om lyx med vissa är inte lätt. Vissa ryggar tillbaka, rynkar på näsan. Det sticker i öron och ögon när de hör och ser vad de förknippar med lyx. För dessa människor anser sig vara vanliga människor. Människor som är vanliga behöver inte lyx. Lyx är ytligt. Vanliga människor är inte ytliga. De har båda fötterna på jorden, är jordnära och normala. Minsann!

Vad är lyx? Lyx för mig är tillfällen då jag njuter av alla sinnen – samtidigt! När både synen, hörseln, känseln, doften och smaken är aktiverade och njuter! Men synonymordlistan översätter lyx med ”överflöd, extravagans, prakt, vräkighet” etc. Det är alltså inte den definitionen jag har. Jag kan befinna mig i alldeles enkla miljöer, men ändå uppleva lyx.

I helgen firade jag min väninna K. Vi satt på en nyöppnad restaurang inne i stan - stor, fräsch och luftig lokal; lagom med gäster; bekväma stolar, enkel miljö och skön musik. Kvällen inleddes med att våra champagneglas fylldes av väldoftande blandning av citrus/äpple: Pommery Brut Royal. Vi drack och njöt av 1/3 pinot noir, 1/3 pinot meunier, 1/3 chardonnay. Favoritblandningen för mig som föredrar de blå druvorna. Proffsig personal med samtidigt personligt bemötande; fantastisk mat! Jag hade lätt kunnat beställa in ytterligare varmrätt, men det blev dubbel efterrätt istället. Bäst av allt var sällskapet, förstås. Vi var sex personer, och det är alldeles lagom för att hinna prata med alla, och för att ströva i olika ämnesområden under en helkväll. Det var alldeles … alldeles underbart!

Denna typ av lyx kan man lätt rekonstruera hemma en vanlig vardag också. Genom att bjuda hem ett par riktigt goda vänner på en enkel men välsmakande meny, några olika chokladpraliner och avnjuta alltsammans till en fin flaska vin och skön musik – fast i all sin enkelhet utan timmar av förberedelse – och bara sitta ner en timma eller två tillsammans. Emellanåt kan det räcka att bara bjuda över på en plåt nybakade pepparkakor. Oemotståndligt!

Hoppa ur ekorrhjulet! Våga vägra vardag!

Bland det svåraste som finns är att vara närvarande. Inte ens när vi är för oss själva är det lätt att vara helt fokuserad på vad vi gör, vad som händer, hur vi upplever situationen. Men om vi tränar oss på att vara fullständigt närvarande i vår vardag, och i synnerhet tillsammans med andra, kommer vi uppleva mer kärlek och glädje, och mindre missförstånd.

Hur många gånger har jag inte kört bil, och inte ens reflekterat att jag för länge sedan kört av E4:an och in på mindre vägar? ”Oj, är jag redan här?”, är en av mina vanligaste reflektioner i bilen – till och från affären, till och från jobbet, etc. Hur många gånger har jag inte läst tidningen samtidigt som jag sitter med familjen vid köksbordet – istället för att lägga ner tidningen, se varandra i ögonen och prata med varandra, vi som aldrig hinner prata. Hur många gånger är inte tanken distraherad när jag skriver? Mitt i skrivandet föds nya manusidéer, inredningsidéer, julklappsidéer och allt annat möjligt. Hur är det möjligt att hålla fokus? Hur är det möjligt att vara 100% närvarande i det jag gör?

Jag har jobbat med ”närvarofrågan” sedan jag fördjupade mig i buddhismens lära för … tretton år sedan. Jag förbättrar mig periodvis. Ibland kan jag fortfarande bli irriterad över att mitt lunch- eller promenadsällskap talar i mobiltelefon under den tid vi är tillsammans; eller människor som inte kan låta bli att svara i telefonen mitt under ett möte. Värst av allt(?) är att ha ett frukost-/lunch-/middagssällskap som gömmer sig bakom en tidning eller laptop! Hur svårt kan det vara att vara närvarande i 60 minuter?

Ibland blir jag avbruten av olika människor när jag skriver eller läser. Ett sätt att undvika det, är förstås att göra sig ”osynlig” eller oåtkomlig under den tid jag behöver. Ska skrivandet eller läsandet vara mitt fokus måste jag se till att ha min egen ostörda vrå och tid, och den ska vara känd av ”alla”. Om och när jag väl tar ett telefonsamtal som varar i säg tjugo minuter, måste jag skjuta andra konkurrerande tankar och människor åt sidan under den tiden.

Vad är väl en lunchdate, ett telefonsamtal, eller en stunds samtal i soffan, om den ena parten inte är närvarande? Det är inte alltid så att vi förväntar oss djupa diskussioner, frågor eller kvickheter från vår samtalspartner – men det minsta vi kan begära är någon som lyssnar och som är närvarande! Sms:et du fick kan vänta – din vän är bredvid dig här och nu.

Lyckan är inte definierbar med ett enda ord. Det finns inte en enda sak som allena utgör lycka. Lyckan är snarare ett spektrum av en mångfald prismor. En prisma är just vänskap. Att dela upplevelser och erfarenheter med vänner. Vi kan vara tillfredställda med jobb, bostad och familj, men ändå känna frånvaro av lycka. Kanske är det en tomhet eller odefinierbar sorg som gnager. En film som visar en version av detta är Into the Wild, som baseras på en sann historia.

Tove Jansson beskriver det också så fint i Vem ska trösta Knyttet?:

Så gick det lilla knyttet ut på stranden/ och fann en stnäcka som var stor och vit/ han satte sig försiktigt ner i sanden/ och tänkte o så skönt att jag kom hit/ och lade vackra stenar i sin hatt/ och havet var så lugnt och det blev natt./

Långt borta var hemulerna med stora tunga steg/ och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg/ Och knyttet tog av skorna och han suckade och sa/ hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?/ Men vem ska trösta knyttet med att säga: lilla vän/ vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?

 Lycka är att dela upplevelser och erfarenheter med vänner. Det behöver inte vara fallskärmshoppning eller bergsklättring. Det räcker gott och väl att ta en vacker höstpromenad och njuta av den tillsammans. Att ta en kopp varm choklad (köp chokladflagor från Dolfin!) när man kommer hem. Eller gå på bio en kväll och kanske köpa med middag hem. Det är extra roligt att gå på bio/museum två-tre hela familjer. Denna vecka ska vi gå med familjen N till Cosmonova och uppleva rymden eller havet tillsammans. Det ser jag fram emot!

Vänskap är ingenting man bara har. Ett förhållande är ingenting man bara har. Kort sagt, en relation är ingenting man bara har. Om man bara har, är den passiv och förmodligen statisk. Om den är passiv riskerar den dock att dö ut. En relation – vänskapsrelation eller kärleksrelation – måste kontinuerligt odlas, underhållas och återskapas. En relation är en kreativ kontinuerlig process. (På liknande sätt är det när vi exempelvis köper en bil. Inte låter vi den väl bara stå där, och förhåller oss passiv till den?)  Däremot kan vänskap ibland vara vilande, på så sätt att vi inte hinner träffas så ofta som vi önskar. Ibland kan det ta flera månader eller ett helt år mellan träffarna. Men äkta och uppriktig vänskapsrelation ska klara tidsavstånd och geografiskt avstånd. Samtidigt är jag av den åsikten att man inte krampaktigt måste hålla fast vid alla vänner vi haft i livet. Vissa vänskapsrelationer har sin tid. Barndomsvänner, studiekamrater, arbetskamrater, grannar.

En klok man, Khalil Gibran, har sagt följande ord om vänskap (ur Profeten, kap 19):

Din vän är svaret på dina behov. Han är din åker som du sår med kärlek och skördar i tacksamhet. Han när dig och ger dig värme. [...] Då du skiljs från din vän, sörjer du inte. För det som du älskar mest hos honom blir kanske klarare i hans frånvaro, liksom berget ter sig klarare från slätten för den som vill bestiga det. Låt det inte finnas något annat syfte med din vänskap än att fördjupa din själ. [...] Låt din vän få det bästa du har. [...] Är den verkligen en vän som du uppsäker blott för att fördriva några timmar? Sök upp honom de stunder då du verkligen lever. Han ska fylla dina behov, men inte din tomhet.

Det är fem-sex år sedan jag hade kontakt med S, en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k granne och väninna. Jag flyttade från staden och hit till Stockholm, och våra liv tog nya former på varsitt håll. Vi ”gjorde slut”, fast liksom ordlöst. Jag har naturligtvis haft henne i tankarna ”hela tiden”. En kruka hon köpte till mig för … tio år sedan … står i ett av rummen här i villan, och varje gång jag tittar på den, eller vattnar växten i den, tänker jag på henne. Så återupptogs kontakten förra månaden, och på bara ett par veckor har vi sms:at, mejlat, ringt och träffats. Och tänk, jag är som ”förälskad” på nytt!

Vänskapen måste odlas, underhållas och återskapas, men vi har också ett aktivt ömsesidigt ansvar. Ibland måste vi släppa taget. Ibland får vi starta på nytt.

Oktober är en av årets absolut vackraste månader! Det är inte svårt att njuta! Det blir lite mörkare, lite kallare och därigenom lite friskare luft, på något sätt. Naturen är som vackrast i sina klara röda, gula och gröna färger. Det är i oktober som det är extra viktigt att inte förlora sig i jobb och andra aktiviteter. Åtgärdslista för den som behöver veta hur man njuter i månaden oktober:

• Köp hem blockljus, stearinljus och värmeljus — gärna i olika färger och med någon doft.
• Köp stora, härliga stickade tröjor och sjalar. Gärna ett par snygga raggisar också!
• Köp hem goda téer. Byt gärna ut förra säsongens temuggar mot nya.
• Baka ofta, men baka små mängder — muffins, scones, småkakor, grekiskt lantbröd eller annat.
• Bjud in din trevliga granne som bor i närheten!

Det är så enkelt att bara baka en plåt, koka tevatten och fråga om grannen vill komma över. Spontant, okomplicerat och mysigt! Det kräver ingen större ansträngning eller förberedelse, men är mycket uppskattat och populärt hos den som blir inbjuden.

Jag har … vänta lite … åtta olika sorter marmelad hemma. Imorgon ska jag tända brasan, baka lite scones och bjuda över min granne M.

Mys, mys!

Det är lätt att fatta små och stora beslut. Det är lätt att fatta beslut att leva sundare, för att gå ner i vikt. Men det kan vara desto svårare att hålla sig till det, och avstå frestelser längs vägen.

Konsten att hålla sig till sitt beslut är att inte se det som ett tråkigt måste, utan att det faktiskt är något som man själv vill. ”Jag vill detta”. Det handlar alltså om att göra det från ett yttre till ett inre; från negativt till positivt laddat. Det gäller att försöka ”njuta sig igenom det”, och att helst sätta delmål och många belöningar längs vägen. Belöningen ska i detta fall naturligtvis inte vara något onyttigt att äta. Ett ytterligare effektfullt medel är att visualisera slutresultatet med jämna mellanrum, för att påminna sig om hur det kommer att bli. När det gäller just viktminskning och att bli smalare kan man ta fram bilder på sig själv, där man motsvarar ens mål, och roa sig med att ”spana in” andra som verkar motsvara ens mål. ”Det där är jag om x månader”. Avskräckande motsvarande bilder är säkert också effektfulla, men avger ingen positiv kraft.

I morse promenerade jag i morgonsolen i 90 minuter. Det är fantastiskt vackert nu, och ännu inte kallt. Lönn, al och kastanjeträd i storslagna färgsprakande dräkter. Vindstilla. Jag gick till ICA och köpte en smoothie. Löven föll som ett regn över mig i al-allén. Himlen alldeles klarblå. Jag tog en omväg hem för att se lite vackra villor på hemvägen, och för att slippa biltrafiken. Jag mötte bara några cyklande barn, på väg till skolan. I övrigt var det folktomt. Jag gick längs ståtliga träd i trädgårdar, målade från en färgrik palett. Vackert!

”Ta inte den kortaste vägen, utan den vackraste”, som Jonna Bergh säger.

Vikt – detta uttjatade ämne, men som aldrig verkar gå ur tiden. Tidningar och magazin publicerar artiklar emellanåt; Viktväktarna jagar nya medlemmar; väninnor till höger och vänster beklagar sig.

Jag tänker alltid att jag ska börja imorgon, eller nästa måndag, eller nästa månadsskifte – och får alltid en kick i början … som varar tills jag ser att vi har något gottis hemma. Jag vet att det aldrig är försent att börja. Det kommer alltid en morgondag.

Nu har jag bestämt mig. Igen. Fast lite mer på riktigt än tidigare.

Det gäller att ha ett mål som är SMART – Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt och Tidssatt. Så: Målet är att gå ner åtta kilo till jul. Det är specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidssatt. Men jag tänker njuta ner varje kilo. Ingen bantning här inte!

Idag blev det frukost till toner av Michel Bublé och vid tänd brasa. Jag blandade nyplockade blåbär med vaniljyoghurt, åt tre clementiner och en kiwi, drack ett glas färskpressad äppeljuice. Och njöt! Till lunch blir det fisk- och skaldjurssoppa (arlas), med tillsatta kokta laxbitar. Och till middag … lammfärsbiffar, potatisklyftor och myntasås. Jag promenerade 30 minuter innan frukost, promenerar 60 minuter efter lunch, och 90 minuter efter middagen. Skön start!